Första tanken: använder klädkedjan Volt och Bastard Burgers samma ”bemötarcoach”?

För visst är det lite samma forcerande, nästan kusliga, approach från personalen när man närmar sig. Övertänd energi, hej hallå TJENA! Lite annan vokabulär (inget ”maestro”) än nämnda Volt så klart. Men känslan är densamma. Här är man satt under luppen. Typ. VI ÄR GLADA ATT DU ÄR HÄR OCH NU STIRRAR VI NER DIG!

Och i en tid när Rekas Burgers springer segervarv med lunchmeal för under hundringen (februari 2025, reds anm) är det oerhört bakåtlutat att erbjuda en rätt mager meny för, vågar man påstå _hutlösa_, 139 spänn. Redan där är det lite tillbakarygg, faktiskt.

Visuellt: jodå! Smakmässigt: nädå!

Allt det åsidosatt så är den initiala coxynivån rätt bra. För att vara inne i ett jäktat köpcentrum, då. Lite läckert – to be fair – med två våningar (typ) där man som helhjärtad introvert kan ta skydd inne i ett sorlfritt hörn utan att personalens utåtriktade blickar kan nagla fast en. Bra skit.

Burgarna har helt klart en pleasing estetik och det vattnas fint i mungiporna när den kupformade plastbrickan svischar fram till bordet med vågiga fries som fin sidokrok. Taggad på första tuggan ju!

Men … nä. Det smakar typ ingenting alls. Man äter och äter utan att det riktigt sätter några avtryck. Varken smaklöksmässigt eller hungerdämpande.

Luften pyser som ut och stämningen blir ansträngd när man sitter där vid sitt solobord och bommar vad som hade kunnat vara en ganska stark finish.

Inte riktigt mätt.

Inte riktigt nöjd.

Det finns bättre ställen att trycka en bööööörger på.