Allra först: ah.

För om det är något som Trädgårdslekplatsen gör med en är det att inskärpa (?) lugn och ro. Det råder ett lugn här där utbudet av sittplatser och fikabord är imponerande. Allting känns stooort och rymligt. Här tycks både vuxna och barn, till skillnad från exempelvis kollriga brölfesterna inne i Folkets Park, tala med pyttebokstäver.

Vilsamt värre.

Tematiken är tydlig med fokus på minstingarna här på jorden. Något som den inledande skylten (som visar ett tvärsnitt av marken under oss med daggmaskar, sniglar och kusar) skvallrar om och sätter tonen för. Lantligt återbruk möter åtta meter lång mördarsnigel i trä.

Vattenpump och rymliga ytor på Trädgårdslekplatsen.

Visst har lekplatsen duktigt med patina (klottret inne i växthus OCH rutschkanor) efter år av tjänstgöring. Och grillplatser saknas tyvärr. Du får leta dig genom skogspartier för att hitta några oergonomiska stockar kring vilka det går att gnugga i gång en läger- (nåja) eller korvgrillningseld.

Men Trädgårdslekplatsen sticker ändå ut tillräckligt i Malmös lekmylla för att vara värt ett besök.

Andas in och andas ut och så vidare.